Stockholms filmfestival firar 30: ”Folk vill ta sig ut”

0
21

Nu är det återigen dags för landets filmfantaster att samlas i huvudstadens biosalonger. Det årliga kulturevenemanget Stockholms filmfestival fyller trettio år och firar bland annat genom att anordna en vinterbio i Kungsträdgården, där filmerna kommer visas på isblock från Jukkasjärvi.

Festivalchefen Git Scheynius, som varit med och anordnat Stockholms filmfestival sedan starten 1990, berättar att intresset för festivalen är stort i år. Biljetterna har gått åt i en raskare takt än året innan.

”Det är ett tecken på att folk vill ta sig ut. De vill sitta i salongen tillsammans med andra filmintresserade och de vill diskutera film efteråt.”

Under de tolv festivaldagarna kommer 150 filmer från 60 olika länder att visas.

”Idén med festivalen är verkligen att öppna upp fönstret mot världen”, säger Git Scheynius och berättar att de svenska biodukarna i vanliga fall främst visar filmer från samma fem länder – Sverige, USA, Storbritannien, Frankrike och Italien.

Festivalen har också lagt stor vikt vid att ha en så jämställd repertoar som möjligt.

”40 procent av festivalens regissörer är kvinnor i år. Mer än så är svårt att komma upp i, totalt sett är bara 10 procent av alla regissörer kvinnor.”

Temat för 30-årsjubileumet lyder ”Maffia – organiserad brottslighet” och omfattar fem filmer. Enligt festivalchefen är det ett sätt att ge en mer autentisk bild av den kriminella verksamheten, en kontrast till den något romantiserade bild Hollywood snöat in på.

”Den organiserade brottslighetens ekonomi har blivit så stor att den har trängt in i de politiska lagrena i flera länder. När det kombineras med diktaturer kan det bli otroligt farligt.”

På temat tipsar Git Scheynius bland annat om filmen ”Camorrans barn” av den italienska regissören Claudio Giovannesi. Filmen är baserad på författaren Roberto Savianos roman ”Blodsleken – Camorrans barn”, där vi får följa ett italienskt tonårsgäng i en värld som kretsar kring knark, pengar och hårda mansideal.

Festivalchefen lyfter också den brittiska filmen ”Bait”, med regissören Mark Jenkin vid rodret, och Rubaiyat Hossains film ”Made in Bangladesh”.

”Det är berättelser om samhället vi lever i, med en intressant fördjupning”, säger Git Scheynius.

”Bait” utspelar sig i Cornwall, där en yrkesfiskare vägrar anpassa sig efter tjänsteekonomin och föraktar de bybor som börjat ägna sig åt besöksbranschen.

”Filmen har en slags mikro- och makrosyn, en spegling av den lilla människans verklighet i den globala ekonomin”, säger Git Scheynius.

Mark Jenkin, som själv kommer från Cornwall, började skriva manuset redan 1990. Han beskriver det som en tid då regionen gick igenom stora förändringar.

”Industrierna började dö och turistsektorn tog över allt mer”, berättar han. ”Det blev stora spänningar, men det pratades inte så mycket om det.”

Till en början var han osäker på huruvida filmen skulle kännas relevant för en internationell publik.

”Men publiken har lyckats koppla det till situationer i deras egna länder. Jag tror att det hänger ihop med att de rika blir rikare och de fattiga blir fattigare, filmen tycks ha trampat på en av Västvärldens ömma tår.”

”Made in Bangladesh” handlar om klädtillverkningsindustrin i Bangladesh, ett land där flera svenska klädföretag låter sy upp sina kläder. 

Den bangladeshiska regissören Rubaiyat Hossain vill ge ett ansikte på de många kvinnorna i fabrikerna, och visa att de inte längre är rädda för att kräva sina rättigheter. Vi får följa en ung sömmerska som engagerar sig i facket efter att klädfabriken hon jobbar i skakats av en arbetsplatsolycka.

”Folk tror att de här kvinnorna inte vågar göra motstånd, det är helt fel. De har organiserat sig och har en historia att berätta”, säger Rubaiyat Hossain.

Comments are closed.